Update

Såhär känns min relation till min masteruppsats just nu:

Anpassning

Kerstin undrade förresten varför alla gamlingar här i stan går med käpp och inte med säg rullator. Kunde inte komma på svaret då men det låg och grodde i bakhuvudet och så slog det mig nu, för att det är trappor överallt såklart. Ingenting är handikappsanpassat, och alla gamla gummor och gubbar har många trappsteg ner till trottoaren, som i sig har en jättehög kant till gatan.

Annars så känns bloggen rätt tråkig just nu. Vi kanske hittar tillbaks till varandra snart igen men just nu är det som om den inte får plats i huvudet. Allt går åt till att tänka på uppsats. Ni kan se bloggen som handikappsanpassad -lite mindre aktivitet när hjärnan inte kan med för många grejer samtidigt.

Daddy cool och Tjärstinn

Nu när jag börjar komma på benen igen efter Stora sjukan, just nu känd som kanskeSalmonella, så är det dags för lite bilder från förra helgen. Det regnade rätt mycket i omgångar så kameran fick inte alltid hänga med, men lite finns fångat.

Som en möbelutställning på museet.

En om kroppar som påminde om att det finns 3 miljarder kvinnor som inte ser ut som fotomodeller, men ungefär 8 stycken som gör det.

Mucho interesant tyckte pappa.

Det blev lite pubhäng.

Och så tog vi bussen ut till Rottingdean för att gå längs med havet och kalkstenen.

 På lördagen så gick vi i antik- och möbelaffärer. Vissa letade kuddar och andra...

... fann lustiga djur.

Sen fanns det plats för lyx under regnmolnen också.

Samt maträttsväljande,

och snyggast-foto-min-tävlingar.

Gott!

More human less super

...och handledaren ber om ett möte. ÄNTLIGEN! Men jag kan knappt gå nerför trappan och mata katten. Allt gör ont. Kroppen är jähättesjuk. Så det blir nog inga bilder från pappahelgen idag heller, jag är upptagen med att sitta gömd under täckeslager i sängen och slötitta på Simpsons.

Ni kan kalla mig Superhuman!

Fick ju för mig att det här med jogging kanske kunde vara något. Anmälde mig till en lopp på fem kilometer, hux flux. Glömde att jag inte löptränat sen gud vet när.


Sprang på 34 minuter (Insätt publikens jubel).






Update: Nu ont i varje muskel. Till och med de där konstiga. Typ under armhålan.

Veckans funderingar

Alltså, det här om att man ska bli pigg av träning, när händer det? Jag har ändå hållt på i ett par månader nu och blir fortfarande helt slut i rutan på träningsdagar. Mycket mystiskt.

Andra frågor är hur jag ska ta mig an masteruppsatsen (den kanske borde få ett arbetsnamn?), som just nu bara består av en hög frågor i sig.

Dessutom funderar jag på vad jag kan önska med mig från Sverige när pappa kommer hit nästa vecka. Är det väldigt konstigt att be om dipkrydda? Det är ju ändå sjukt gott...

Man tager vad man haver

Fick ju avundsjukan deluxe i fredags av allt midsommarbloggande. Internet svämmade över av jag-är.en-frikkin-Pripps-Blå-reklam och helt plötsligt satt jag där och längtade mig till en skärgårdsö (inte för att jag hade lyckats tagit mig till en även om jag varit i Sverige men anyhow).

Jag är ju inte vidare traditionsbunden egentligen (Alex hävdar motsatsen eftersom jag är så himla anal när det kommer till vett och etikett ibland -hey, jag är barn av min tid/mor) men tydligen kunde alltså midsommaridén rucka på nån typ av väl undangömd nationalistisk tillhörighet. Jag tänker att det måste bero på att jag inte bott utomlands under just denna högtiden innan.

Hursom, vill man helt plötsligt ha en midsommar får man väl skaffa sig en midsommar! Jag hittade en skandinavisk restaurang nere i stan och tillkallade de som är öppna för att prova nya grejer: doktoranderna!

Mycket lyckat om jag får säga det - jag fick tillfälle att trycka i mig hovmästarsås, inlagd gurka och räkröra, och dessutom trycka i de vetgiriga forskarna en massa info om svensktraditioner. "You have to jump like a liten groda, you know, and sing ko-ack-ack-ack - we think frogs sound like that - around this flower pole, that some people say looks like a fallos, vilket nog är sant va, cause the whole night is soooo surrounded by mystik and romance va, especially since everybody drink schnapps. Oh, and you have to sing to the schnapps to. Very viktigt!"*

Dessutom är de himla roliga att hänga med, för eftersom ingen forskar på samma grej så handlar samtalen inte så mycket om var du köpt din tröja utan mer om att jämföra metodik och syner på samhällsproblem. Det retar varandra genom saker som att numerikern använde för mycket siffror i sin senaste presentation så ingen samhällsvetare förstod vad hon sa.

Restaurangen hade skrivit på hemsidan att de hade en midsommarstång. Jag letade och ja, de tog också vad de hade:

*Aaah, nä'rå.

and since I made it here, I can make it anywhere

Uppsatsuppdatering: skrev om exkluderandet av män i UN Women till två inatt, tills jag överskred 3000 ord. Steg upp klockan åtta och gick och fitnesstränade i en dryg timme.

Nu. En kropp fylld av koffeinkickar och storhetsvansinne. Har sjungit "concrete jungel where dreams are made, oh, there's nothing you can't do" lite för många gånger för vad som kan anses acceptabelt. 

Nu ska jag åka till campus och lämna in årets sista (peppar, peppar) mindre uppsats, sen får jag sätta tänderna i min dissertation.


Mvh mucho_kaxig_86 a.k.a. Empire state of mind

1472 ord av 3000..

...och 26 timmar till deadline.

Skämskudde

iiihiii, fick precis länken till föreläsningen med teatersnuttar i som jag var med i under Brighton Festival. Tyvärr är den filmad under första föreställningen, ni vet - den när man prövar sina fötter på scengolvet - och inte sista - den man går all in på för man har ju iiiingenting att förlora.
Anyhow, se och fnissa åt mina dåliga nerver!

Du är resan som jag velat ska ta fart

Älex har flyttat till Sverige och jag har en till uppsats att klämma ur mig på en vecka.


Diskar våra kaffekoppar från i morse och lyssnar på sötmusik istället.

Isle of wight

Alltså nivån på stress denna veckan har inte varit nådig. Post-semester-hjärna är dessutom något extra svårt att starta upp. MEN nu är det hux flux lördag igen och igår lämnade jag in en stor hög papper till Angela, vår programansvariga, så det blir att hålla helg.

Tänkte att vi skulle kika på hur förra helgen såg ut - ö-helgen. I give you: Isle of Wight!

Vi tog färjan över på förmiddagen. 

Efter en lunch i solen hittade vi fram till vårt lilla hotell. Ett gammalt stenhus med bara gamlingar i, men det gjorde ju ingenting. Förresten var hela ön mest fylld av pensionärer och vi tänkte att det är väl kanske typiskt för öar, att alla ungdomar försvinner till skolor och jobb på fastland.

Nere vid havet hittade vi vart öns under 50+ höll hus: på restaurangen med världens godaste pizzor.

(Den var godare än vad Alex ger sken av. Faktiskt. Vi gick tillbaks kvällen efter också).

Vårt hotell hade en liten pool som vi provade nästa morgon innan vi tog bussen till Shanklin och hängde på tehus.

Det finns rosa skånelängor i världen. Och något som kallas för chine, en typ av ravin som formats av vatten.

Det här med chines tyckte vi var himla fint.

 Shanklin's strand fick starkt godkänt också.

Sista dagen var vi trötta på bussar.

Vi hamnade vid the Needles, vita stenar vid en annan kust.

Och ett fort med kanoner, så nu var hela resan komplett!

Isle of Wight får 9 poäng utav 10 möjliga. Det hade blivit full pott om ön hade haft iskaffe och större sängar, men det är ju värdsliga saker. Nu är i alla fall huvudet fullt av drömmar om vackra små stenstugor med klätterväxter och höns. Kan man önska sig ett i julklapp?

BIldkavalkad!

Precis som när jag fyllde 25, så har Alex födelsedag varat ett bra tag nu. Det tjuvstartade lite grann med Edvins besök och ett gäng utflykter som kom med det.

Vi besökte bland annat ett regnigt Hastings.

Hastings har en rätt skröplig pir. 1-0 till Brighton.

Sen blev det en dag i London också. Även där risk för regn.

Vilket såklart ger utrymme för lite konstpretton...

 ...och ölande med Edvins kompis på glammigt ställe.

Sen i helgen hade vi Alex mamma och Lars på besök, då kikade vi på snygg graffiti.

Vi sa hej till första solen på fyra veckor (4!) på utomhusservering...

...och med kaffe i parken.

Det är nämligen festival i Brighton och alla människor har som ett under blivit stationerade i stadens parker.

Fint värre!

På självaste Dagen tillbringade vi morgonen med att läsa svenska tidningar och äta mjölkchoklad i sängen (tack hemmet!) och titta på fina grattisvykort. Efter lite basketträning (nej inte för min del då alltså) så blev det en frappuccino i skuggan. Jo, det är sant - värmen har kommit!

Alex blev överraskad av sina klasskamrater som mötte upp oss nere i stan och följde med på brunch.

Sen gick vi hem och preppade med mer mat, vi skulle nämligen ta med matsäck och hoppa på bussen några timmar senare.

Vi åkte till stranden och jag tog årets bild.

Vi hittade fram till en grill som väntade på våra lax-i-folie-paket.

Det satt fint.

För att inte tala om hajkbananen i solnedgången.

...och precis när solen försvann gick jag och Alex på stand-up som jag trodde skulle bli jätterolig. Fel! Komikern visade sig vara usel, lite full och smygrasist. Så vi gick mitt i, men det gjorde egentligen ingenting, för som Alex sa: -Det är ju en svårförglömlig present! 

(Fast vi tittar på lite mer sol va, gölligt!)

Imorgon fortsätter födelsedagen, på Isle of Wight! OCH. Det är 25 grader varmt. Pepp!