I efterhand berättade Miriam, som jag bodde med i Turkiet, att hon hade lagt märke till mig direkt. Första dagen, på introduktionsfrukosten, kom jag instormandes sist av alla med grönblommig klänning och stort hår, svettig och ansträngd. Så varför ändra ett vinnande koncept? Första dagen i nya landet tar jag därför på mig något färgglatt och svårmatchat och beger mig till introduktionssnacket för internationella postgrads. Och jag har redan missat första bussen.
Nämnde jag att det är 25 grader varmt och inte en stumpbyxa i sikte? Folk säger njut, njut för sjutton. Snart kommer regnet!
På tal om Turkiet är det ju förresten hur kul som helst att jag i ett inlägg i gamla bloggen skrev: "Förresten är detta självklart ingen blogg, utan en resedagbok. Absolut. Jag skulle minsann aldrig låta mitt storhetsvansinne ta sig sådana proportioner.Nehejdå."
Den 'ödmjukheten' har tydligen gått över nu. Välkommen till Englandsbloggen, funderingsbloggen och framförallt genusbloggen! Och lite genustankar måste ju få plats även så här i början. Jag inleder med en länk till
Hanna Fridén som skrivit ett inlägg om genuspedagogik för barn. Det är en reaktion på
Amanda Schulmans inlägg om hemska, könlösa genusdagis, hur kul som helst.
Fortsättning följer snart, men nu får jag ge mig ut och stå i solen en stund till. Vem vet hur länge det varar (jäkla nordbotänk).
Kram
Människor går ju som bekant i höger- och vänstertrafik också. I exempelvis trapporna på universitetet eller på trottoarer går jag alltså på fel sida och jag krockar, mumlar ursäkta, sätter armbågar i folk, generar och tvingar ut människor i gatan. Dagens invandrarproblem!
