Blivande pappa

Idag delar jag lite bilder på blivande pappor! Tyvärr vet jag inte vem fotografen är.

"alla dessa sociala experiment som mer än blott snäppet bättre än pedofiler"

Citatet i rubriken kommer från en kommentator med det fyndiga namnet Folknation på SvDs opinionsidor. Vad han(hen -ha!) pratar om? Genusforskare såklart.

Det pågår ett jäkla korståg runt om på svenska nyhetssajter, där det uppmanas till offentlig skymfning av människor som uttrycker sig positivt till att undersöka genusfrågor. Och jag blir matt och trött av det här, för vet ni, när jag läser igenom sidor efter sidor med hatkommentarer så tänker jag bara 'fan vilken rädsla som florerar här'. Men vad sjutton är ni så himla rädda för egentligen? Låt oss titta efter.

Artikeln som 'Folknation' kommenterade heter Det behövs ett nytt ord i svenska språket och den uppmärksammar att det för första gången släppts en barnbok i Sverige som använder pronomet hen. Detta för att vi reflexmässigt tänker på könslösa djur i barnboksvärlden som en han, och denna nya bok vill rucka lite på våra reflexer. Detta utlöser kommentarer som:

"Barn ska inte indoktrineras med ideér som med all säkerhet bara gör dom förvirrade,bara för att glädja ett gäng genusfanatiker"


"Sjuka människor som tar sig rätten att ge sig på och utnyttja de mest försvarslösa, förstöra deras naturliga utveckling och förvandla den till något sjukt och perverst, och båda vill alltid hävda att det är för barnens egen skull - när det ENBART är för deras egen."


"Sådant här feminist- och genustrams kostar skjortan !"


"Tycker att det är ett tecken på SvDs kvalitetsmässiga förfall att extremister som de som skrev artikeln överhuvud får utrymme för sånt trams. Vad blir nästa fråga? Igelkottarnas fritidsintressen" (<-Alltså det sista här var ju faktiskt rätt roligt :))

Detta är bara en droppe i havet, och många kommentatorer stannar inte vid frågor om skattepengar utan börjar köra personangrepp på författaren och alla andra de kan koppla ihop med genus i Sverige. Det fullkomligt haglar hat.

Igen, varför denna rädsla? Jo, för att det handlar om det samhället är tänkt att skydda mest. Barn. Tanken på att små barn far illa är jätteläskigt. Är detta en risk för att vi pratar om genus?  Tydligen krävs det att vi reder ut ett par grundläggande fakta när det kommer till genuspedagogik.

1. Genusmedvetna människor försöker inte, och jag upprepar INTE för att detta verkar vara den mest cementerade sanningen bland hatkommentarer, göra ditt barn könlöst. Ingen kommer klippa snoppen av din son och hoppas att han mirakulöst utvecklas till flicka. Det handlar inte om biologiskt kön alls eller att någon ska 'ta' en könstillhörighet från någon annan. Vi pratar bara om de egenskaper samhället kopplar ihop med ett biologiskt kön, och om att dessa bestämda ramar kan uppfattas som begränsande och pressande. Att motarbeta dessa ramar innebär heller inte att alla pojkar ska tvingas att ha rosa på sig eller leka med barbie. Snarare utgår genuspedagogik från ett icke-tvång och en öppenhet för barn att a)tycka om vilken färg de vill -utan att anta att det kommer influera deras sexuella identitet längre fram i livet b) leka med de leksaker de tycker om. Det handlar alltså mest om att låta barn vara barn och inte försöka trycka in dem i stereotyper. 

2. Genusforskning och feminism behöver inte nödvändigtvis sitta ihop. Jag tänker att jag ska återkomma till detta i ett eget inlägg men det kan sägas många gånger. Historiskt sett hör de absolut ihop men idag behöver människor som utvecklat en avsky för feminism inte automatiskt slänga all genusforskning på sophögen. De har starka band men är skilda saker.

3. Kära Folknation, du behöver inte vara så hatisk. Genusforskning gör inte att en nation förlorar sin kulturella identitet. Jag förstår att det är skrämmande, det är ett rätt så nytt forskningsområde, och det kan vara svårt att se vart det barkar hän. Men jag försäkrar dig, även om det traditionellt sett är kvinnan som för det kulturella arvet vidare så kommer inte studier om sociala egenskaper och kön göra så att du tappar din kultur och känsla av tillhörighet. Det löser sig.

Jag kan fortsätta ett bra tag till, för det finns många myter att slå hål på, men jag tar det lite peu en peu. Jag ska försöka hålla upp ångan, för som Gudrun säger:  "Ni måste förklara vad genusvetenskap är för något och hur forskning och fakta är oumbärliga ingredienser i ett samhällspolitiskt arbete som ska utveckla demokratin. Ni måste ta strid för kunskapen och höja den intellektuella nivån på den debatt som snart har infantiliserats så till den milda grad att feminismen reducerats till en privat åsikt i stället för en ideologiskt självständig analys av samhällets maktförhållanden." 

På återseende/M

PS. Folknation, om du är seriöst oroad och känner att du vill ha mer medhåll i dina åsikter kan jag föreslå en flytt till Kina. Där finns tydligen skitmånga människor som är rädda att enbarnspolicyn gör att (båda) föräldrar fokuserar så mycket på sitt barn att det blir androgynt. Vilket i sin tur skulle skapa ett svagare samhälle. Kanske kan vara något för dig? Ds.

Isolering

...och vi ägnar helgen åt att äta långbrunch och läsa artiklar för varandra från vars en dator. Sakta går vi igenom kommentarsfälten på diverse nyhetssidor där människor öser sitt hat över genusforsking, tills jag får nog av tokerierna. Det är så mycket myter och rädslor som florerar, och jag tror att jag får ruva lite på frågorna och återkomma, så att jag inte fastnar i den intellektuella 'Nej, det ÄR du som har fel, IDIOT'-argumentationen. 

Så länge visar jag hur man isolerar ett engelskt fönster såhär i januari:

Vi ska åt samma håll

Och nu har jag ignorerat bloggens existens länge nog tror jag. Pauser kan ju visserligen vara välbehövliga, särskilt efter uppsatsmarathon, kursstart och förkylningar (kan man få ett extra jullov nu?). Men vissa pauser vill man ju bara att de ska ta sluuut. Till de pauserna hör 'vi-bor-inte-i-närheten-av-varandra,-inte-ens-i-samma-land' -eh-typ-av-paus, och detta helt på ett filosofiskt plan alltså, inte ett verkligt, vi-har-förhållande-paus, för att vara tydliga här.

Hursomhelst (även mitt mest använda tentaord), idag flyttar han med stort A in!

Det tar vi och firar tycker jag. Jag tror det blir getost-risotto på St James Street..

och ett par suddiga nyårsmobilbilder!