"Jag är inget pronomen och jag blir inte mindre kvinna/människa bara för att någon använder ett könsneutralt pronomen när de talar om mig. OM mig, inte till mig."

Läste ni förresten om Kim i Sydsvenskan som berättar om sin transidentitet? Jag tycker om tanken på att ordet 'hen' kan användas som bekräftelse om en person:


"– När folk använder hen när de pratar om mig känns det som att jag blir bekräftad, vilket är jättehärligt."


Dessutom tänkte jag ta mig friheten att citera lite från Lady Dahmers blogg (rubriken är därifrån), där argument mot att lägga till hen i svenska språket a là ''vad ska jag ha det till, måååste jag använda det?' bemöts:


"Nej, man måste inte använda det men så vitt jag vet så är alla ord som finns idag ett alternativ, inte ett tvång. Du behöver t.ex inte använda ordet "kvinna" heller för det går alldeles utmärkt med alla synonymer eller varför inte helt enkelt en beskrivning? "Människa med snippa" Eller kanske "inte man"? Och måste man verkligen tycka om alla ord man använder? "Det låter löjligt!", "Det är fult!" Jaha? Språket har en funktion, det är inte till för att behaga användaren. Det är till för att göra sig förstådd. (Min förstärkning)  Givetvis kan man göra sig förstått med ett begränsat ordförråd, men håller vi inte alla med om att ju fler ord vi har desto bättre?" 

Jag ska inte hetsa vidare så värst mycket mer om detta nu, men det är intressant att så många människor verkar gå i taket över bara tanken. Känns det inte som ett lite onödigt sätt att göra av med energi på? Enligt Wikipedia så är det tydligen skitvanligt i andra språk att använda sig av könsneutrala pronomen. Googla vettja!

Nu ska jag ta min utmattade tantkropp och hasa ner med Älex på stan. Ska klaga vidare på tröttheten framöver, var så säkra, men jag ger er ett uns av lugn och ro, for now.

Källa: http://feministryangosling.tumblr.com/