Häromdagen lämnade jag alltså in en tenta som bland annat diskuterade utveckling ur ett Marxistiskt perspektiv. Idag stod jag med min klass runt en whiteboard och slet frågeställningar fram och tillbaks. Bland annat hade vi de här problemen på tapeten:
* Hur påverkar klass relationerna mellan olika 'typer' av maskuliniteter, när det kommer till makt?
* Fördelarna med att queer-a utvecklingsdiskursen?
Och det är klart att vi ibland blir otåliga och frustrerade på varandra, men det finns en öppenhet och tillåtenhet i att få lov att bollplanka långt efter att föreläsningen är slut. Annat är det tydligen när man kommer utanför IDS skyddande murar om man läser artikeln om Tiina Rosenberg i DN. Vi får ta en hel del himlande ögon och klappar på huvudet när vi säger vad vi pluggar, men det samhällshat som riktades mot henne är fan skrämmande. Visst verkar hon vara en lite hetsig person och jag säger inte att jag automatiskt håller med i allt Tiina har sagt, men att bli utpekad som officiell rikshäxa för att man är radikal?
"I samband med uppmärksamheten kring hennes person i medierna fick Tiina Rosenberg utstå flera dödshot. Hon hånades och postlådan fylldes med hotfulla homofobiska brev. Under några månader var hon landets kanske mest hatade person."
"En feministisk lesbisk marxist kanske blev för mycket för en del."
Tänk att prat om strukturförändring kan vara så provocerande.
Ja hon är ju knappast något dragplåster för massorna ...inte ens kvinnor! Det finns mycket kvar att göra beträffande jämlikhet .- hon behövs. Det är svårt att putta bort den som sitter i förarsätet med snack. Det behövs rejäl action.
SvaraRadera