Förlåt bloggen för all försummelse! De senaste dygnen har bestått av tentaskriverier och det slutade med att jag lämnade in med hela 20 minuter till godo, vilken tajming (procrastination is my favorite nation). Nu återvänder vardagslunken sakta men säkert, det har börjat bli dags att fundera ut ämne till nästa uppsats samt att flanera Brightons söta gator igen.
På tal om det förresten. Många frågar hur jag trivs, om inte Brighton är ett helt fantastiskt ställe? Och jo visst, det är vackra färgglada hus, havsutsikt och second hand. Det finns en enorm tolerans inför människors sexuella preferenser och radikal politisk aktivism. Fantastiskt! MEN (där kom den) det är ändå begränsat till en rätt specifik grupp människor. Det finns i princip inget extremt låginkomstområde, inget Rosengård här inte, och knappt några invandrare överhuvudtaget. Absolut syns en viss minoritet asiater, men alla är studenter. Min föreläsare som är en indisk queer-aktivist berättade om hur han blev nekad att komma in på en gayklubb för ett tag sen med frågan: "Men förstår du inte vad det här är för ett ställe? Vilket klientel vi har?" De trodde han var muslim.
Så ja, Brighton är en oas av frihet för alla från en vit medelklass öppna för HBTQ. Men det finns många fördomar kvar.
Med det sagt är det ju 5e november idag, vilket innebär att bror och mormor fyller år. Grattis! Det firas med buller och bång (mest buller) här i stan eftersom det även är Guy Fawkes Day. Jag har väl inte riktigt greppat exakt vad som ska firas, mer än att det handlar om protestantismens vinst över katolicismen. Tydligen bränner de dockor av Påven. Konstigt land det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar