Det här med tacksamhet va

Jag glömde ju visa bild från förra veckan, då jag gick på Thanksgiving-middag. Knasig kolonial historia till trots, laga mat kan de allt. Så här såg det ut:

 Kalkon

 och sjukt mycket pajer.

 Vi diskuterade lite om det här med att skära kalkonen automatiskt tillförs den som är mest maskulin eller patriarkisk?

Food coma,

och lite sång och pianoplink, som vilken Hollywoodfilm som helst.

Jag var förresten bland annat tacksam för Skype. Vad är ni tacksamma för?

Nu måste det vara officiellt...

...att jag är 25 bast. För nu har jag liksom blivit firad tre helger i rad (jag menar shit-(fish)pommes frites!).

På torsdagskvällen hämtade jag Miriam och Rianne på tågstationen och sen har hela helgen bestått av prat, mat och gå gator upp och ner. Men ah, vi kör en sån dära radda bilder igen va, det är kul!

 Så här roligt hade vi när vi sågs!

 Och varje morgon efter satsade vi på att gå all in på frukost.

 Sen gick vi på kafé ungefär hela helgen.

 Miriam gick helt bananas över hur mycket snygga skor det finns i denna stan.

 Vårt knäppaste fikaställe var nog det här, som var täckt från golv till tak med bilder på olika engelska kungligheter. Det gick liksom inte att sluta stirra på väggarna och undra hur länge ägaren hade samlat på sånt här och kanske framförallt: varför?

 Vi vart lite hippa också och tog lördagsöl på staaan.

 På söndagen satt vi på stranden och solade (true story!). Vi visste att det var rätt kasst väder i resten av Europa så vi laddade upp med d-vitamin innan det var dags för M&R att försöka flyga hem till väntande vinterstormar.

inboxbomb

Med nya skolan får man en ny email, såklart, (eller två, om vi ska vara tekniskt petiga) och det är ju bra om man vill skicka brev till folk som ska tycka att man har en tjusig mail.

Men.

Nuförtiden får jag ca 30 mail om dan till denna fina adressen. Minst. Jag tycker det säger något om min vardag.

Men.

När man har rätt mycket att hålla i huvudet (eller i inboxen) så kan man trycka in autoreplay och bara hänga med Miriam och Rianne hela helgen, gamla roomiesarna från Turkiet som flyger in ikväll.

When I get older, loosing my hair, many years from now. Will you still need me, will you still feed me -when I'm 64?

 Idag blir det ett riktigt bild-inlägg för jag är äntligen med kamera igen, och vi är mycket lyckliga ihop.
Jag blev mitt äldsta hittills i fredags och hade tänkt fira detta i lugn och ro (läs ensam) på en liten kulle i ett naturreservat (true story), men icke! På morgonen knackade det på sovrumsdörren och där stod lilla mamma, sen lyxade vi till det hela helgen.

 Sightseeing i Brighton. Hänga på piren och fota skyltar.

 Gå omkring i trädgården intill the Royal Pavillion och lukta på blommor.

 Se fina bilar.

 Dricka riktigt kaffe och äta kakor.

Champange och öh, bananer..

..och efter detta blev det hux flux en överraskningfest som mina klasskamrater ordnat med. Mat och ännu mer kakor, charader och utgång (fast det blev ingen dans för mamma).

 Vi tog tåget till London dagen efter.

 Strosade i öppen jacka och sol, fast det är i slutet på november och hörde musik.

 Tittade på allt fint på Portobello Road Market,

 en vägg av Singer-symaskiner till exempel...

 ...och böcker av Shakespeare.

 Käkade indiskt på en stol mitt i folkvimlet och glodde på roliga utstyrslar.

 Sen kom ett filmteam från BBC så då var det bara att sitta kvar och lära sig hur man gör tv.

Vi bodde i Notting Hill och letade lite grann efter den där dörren ni vet och för några timmar sen vinkade jag av mamma där och tog tåget tillbaks till min lilla kuststad. Mycket fin helg med många intryck, tack!

All work AND all play

..men vad kan vara bättre än att överrösa sig själv med nya uppgifter när man har mycket att göra?! Jag tror att jag faktiskt får mer gjort när jag har ett tight schema, (på tal om time management), så att man blir tvingad till att maximera dagen. Därför har jag just varit på ett möte med den årliga teatergruppen. Det ska sättas upp en satir om IDS om 3 veckor, och jag ska vara med och skriva manus...och koreografera alla danser....och kanske spela en av rollerna...eeeh. Ja, men man måste få ha kul också när man pluggar, trots en massa deadlines för massa uppsatser, right? Riiiiight.

Vardag schmardag

...och efter den lilla semestern väntar såklart den här nya typen av vardag som masterstudent igen...och jag blir överväldigad, och tyvärr lite splittrad. För tusan vad mycket spännande det finns att djupdyka i, böcker och forskning att läsa, seminarier att gå på, happenings! Att leva som känslomänniska i denna röra är ansträngande, när jag under en dag går från lyckorus över föreläsningar (nörd- wörd) till gnagpanik över uppsatsstrukturer. Det handlar väl om det här med time management, som vanligt, att ha en plan och göra den och därför hinna med. Synd då att min kropp reagerar inför allt detta stora med regression och hux flux ligger jag nerbäddad i sängen med datorn och ett avsnitt How I met your mother. Bättre lycka nästa dag!

Semesterhjärna

Efter en snabb Sverigesväng är jag nu tillbaks vid den engelska kusten. Här är det dubbelt så varmt och hälften så socialt. Nu har jag hursom fått ladda upp med mys, mat och människor och det var tydligen välbehövligt. Idag så har hjärncellerna börjat jobba igen och jag tycker att det känns försiktigt positivt, so far. Jag har klurat på nästa gäng tenta-uppsatser och det lutar åt en genusanalys av SIDAs jämställdhetspolicy och en maktanalys av COP15. Dessutom lyckades fingrarna nästan nudda golvet idag på yogan. Jag är på topp!

Rikshäxor

Häromdagen lämnade jag alltså in en tenta som bland annat diskuterade utveckling ur ett Marxistiskt perspektiv. Idag stod jag med min klass runt en whiteboard och slet frågeställningar fram och tillbaks. Bland annat hade vi de här problemen på tapeten:


* Hur påverkar klass relationerna mellan olika 'typer' av maskuliniteter, när det kommer till makt?
* Fördelarna med att queer-a utvecklingsdiskursen?


Och det är klart att vi ibland blir otåliga och frustrerade på varandra, men det finns en öppenhet och tillåtenhet i att få lov att bollplanka långt efter att föreläsningen är slut. Annat är det tydligen när man kommer utanför IDS skyddande murar om man läser artikeln om Tiina Rosenberg i DN. Vi får ta en hel del himlande ögon och klappar på huvudet när vi säger vad vi pluggar, men det samhällshat som riktades mot henne är fan skrämmande. Visst verkar hon vara en lite hetsig person och jag säger inte att jag automatiskt håller med i allt Tiina har sagt, men att bli utpekad som officiell rikshäxa för att man är radikal?


"I samband med uppmärksamheten kring hennes person i medierna fick Tiina Rosenberg utstå flera dödshot. Hon hånades och postlådan fylldes med hotfulla homofobiska brev. Under några månader var hon landets kanske mest hatade person."


"En feministisk lesbisk marxist kanske blev för mycket för en del."


Tänk att prat om strukturförändring kan vara så provocerande. 

Jag är ju varken hemma, eller fru.

HAHAHA!


På tal om att alla vill bli hemmafruar i Sverige, hux flux, så läser jag vad DailyBarbie har att säga om saken. "Men jag tänker inte ge mig in i den debatten. Jag är ju varken hemma eller fru - så vad vet jag om sånt?"

Det är inte riktigt som i Malmö #2

Förlåt bloggen för all försummelse! De senaste dygnen har bestått av tentaskriverier och det slutade med att jag lämnade in med hela 20 minuter till godo, vilken tajming (procrastination is my favorite nation). Nu återvänder vardagslunken sakta men säkert, det har börjat bli dags att fundera ut ämne till nästa uppsats samt att flanera Brightons söta gator igen.

På tal om det förresten. Många frågar hur jag trivs, om inte Brighton är ett helt fantastiskt ställe? Och jo visst, det är vackra färgglada hus, havsutsikt och second hand. Det finns en enorm tolerans inför människors sexuella preferenser och radikal politisk aktivism. Fantastiskt! MEN (där kom den) det är ändå begränsat till en rätt specifik grupp människor. Det finns i princip inget extremt låginkomstområde, inget Rosengård här inte, och knappt några invandrare överhuvudtaget. Absolut syns en viss minoritet asiater, men alla är studenter. Min föreläsare som är en indisk queer-aktivist berättade om hur han blev nekad att komma in på en gayklubb för ett tag sen med frågan: "Men förstår du inte vad det här är för ett ställe? Vilket klientel vi har?" De trodde han var muslim.

Så ja, Brighton är en oas av frihet för alla från en vit medelklass öppna för HBTQ. Men det finns många fördomar kvar.

Med det sagt är det ju 5e november idag, vilket innebär att bror och mormor fyller år. Grattis! Det firas med buller och bång (mest buller) här i stan eftersom det även är Guy Fawkes Day. Jag har väl inte riktigt greppat exakt vad som ska firas, mer än att det handlar om protestantismens vinst över katolicismen. Tydligen bränner de dockor av Påven. Konstigt land det här.