Update

Såhär känns min relation till min masteruppsats just nu:

Anpassning

Kerstin undrade förresten varför alla gamlingar här i stan går med käpp och inte med säg rullator. Kunde inte komma på svaret då men det låg och grodde i bakhuvudet och så slog det mig nu, för att det är trappor överallt såklart. Ingenting är handikappsanpassat, och alla gamla gummor och gubbar har många trappsteg ner till trottoaren, som i sig har en jättehög kant till gatan.

Annars så känns bloggen rätt tråkig just nu. Vi kanske hittar tillbaks till varandra snart igen men just nu är det som om den inte får plats i huvudet. Allt går åt till att tänka på uppsats. Ni kan se bloggen som handikappsanpassad -lite mindre aktivitet när hjärnan inte kan med för många grejer samtidigt.